För kärlek eller pengar?
Jag såg Linda Rosings program här om dagen, Den rätta för Rosing och blev verkligen lite fundersam när jag såg vilka sorters killar det var som kom dit på "audition". Jag menar, kommer dom verkligen dit för att dom tror att Linda kan vara en person för dom? Det kändes bara så himla falskt. Man fattar ju att dom kommer dit för att få en chans att själva bli kända igenom henne eller för att dom tycker att det är fräckt att vara tillsammans med en kändis.
sen att det sitter en jury och pekar ut vilken kille som passar till Linda eller inte. Så de stackars killarna står där framför juryn och blir utfrågade om några så dumma saker som tex. hur stor är din snopp? Och hur lång är den? och varför är du bra i sängen? etc. Kändes som att allt gick ut på att se om dom dög till att ha i sängen. hm...
Inte nog med det så var varje kille tvungen att ha en liten "uppvisning" av något, tex så hade en kille med sig bakgrejer och slängde ihop en kaka. En annan kille bad dom ta av sig tröjan. En tredje bjöd juryn på champagne och hummer. Allt vara bara så himla fjäsk och falskt.
Linda är väl runt 35-40 års åldern. Har ingen riktigt koll på exakta året men jag vet att hon är där omkring och hon har barn som är tonåringar. Då tyckte jag att det var lite konstigt när det kommer in killar som är 19 år? Hallå varför vill du vara tillsammans med henne? vill du vara plastpappa till två barn som är bara ett par år yngre än dig själv? Och han tyckte inte alls att det var konstigt, han menade på att kände på sig att Linda ville ha en yngre kille. Jo okej, yngre, men kanske inte lika ung som sina barn?
Egentligen är det lite dumt när man tänker på ålder. Om det skiljer 15 år på ett par så tycker man automatiskt att det är lite äckligt på något sätt. Men vad ärdet egentligen som är äckligt? ålder är ju faktiskt bara en siffra. Ett tal på hur många år du har levt. Hur lång erfarenhet du har av livet. Vad är det som säger att en 20 åring inte kan vara minst lika mogen som en som är 40? Allt handlar ju egentligen bara om hur man beter sig och hur ung man är i sinnet. På något sätt känns det ju som att alla är så utseende fixerade. Kanske är det dom som har en äldre/yngre partner som faktiskt blivit kär i personligheten först och inte utseendet?
Bara en liten tanke jag fick, men alla kommer nog fortsätta att få den där känslan av att det är skumt på något sätt...
