Cookai

"Tänk aldrig tillbaka och tro att det var fel beslut, för det beslutet du tog var rätt för dig just då!"

Det är lätt och säga och det ligger en sanning i det hela. Men jag kan ändå inte förmå mig att tänka på det sättet. För det sättet jag inte skulle tänka på kommer upp automatiskt. Det finns så många fler fördelar med det beslutet som är taget men vem säger att det inte hade kunnat bli bra med det andra? Kärleken är väl ändå starkast. Säger man inte att kärleken övervinner allt?

Jag blir så ledsen och arg på mig själv ibland. Varför tillåter jag inte mig själv att visa some fucking känslor. Är det egentligen så farligt att visa hur man känner? Eller framför allt att visa när man är ledsen och inte mår bra.
Livet är ingen dans på rosor. Varför måste man då låtsas som att det är det hela tiden? Det är okej att vara ledsen. Att tvivla, vara osäker och inte alls veta hur man egentligen mår.
Kanske beror det på att en viss person dämpar och tystar ner mina känslor, att personen i fråga inte vet hur h*n ska behandla mig och trösta mig? Ibland får jag för mig att det är jag som gör fel, men det enda jag gör är att öppna mig för personen jag litar på. Visar vad jag känner. Ropar efter lite ömhet och omtänksamhet.
Ibland behövs det inte tusen bra ord och meningar för att trösta eller stötta en person.
Ibland kan en kram vara det enda man vill ha.
En simpel liten omfamning för att känna sig behövd och älskad. Omtyckt för den man är.