Vad gör man med det?

Det ska bli så fruktansvärt skönt att snart få hem jessie från USA. Att bara kunna ringa eller smsa henne när jag vill och faktiskt förvänta mig ett svar. Att inte behöva vänta flera timmar och ibland dagar för att få prata med dig eller bara höra din röst. Från att ha setts varje dag, timme ut och timme in i skolan och på helgerna till detta, att knappt kunna prata med dig i telefon är PEST. Det är INTE okej.
När du äntligen kommer hem igen kan vi lösa allt tillsammans. Sitta och prata i flera timmar och kunna fortsätta lika länge till. Visst blir vi trötta på varandra iband men det tar inte lång tid innan det är glömt och vi är inne på våravanliga spår igen. Jag saknar dig enormt mycket jessie!

På tal om annat så undrar jag ofta vart man ska göra av all ilska när man är sådär riktigt arg. Visst man kan tycka i stundens hetta att det kanske hjälper att slå på saker, skada sig sjölv, göra sönder saker eller vad det nu må vara. När jag blir sådär riktigt riktigt arg börjar jag oftast gråta. Tror det beror på att jag blir så frustrerad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Vad skönt det hade vart om man hade haft en burk som man bara kunde stoppa ner all arghet och ilska i.












Kommentarer
Postat av: Fredrik

När jag blir så där arg så brukar jag, om situationen tillåter det, knyta på mig löpar skorna och springa en mil eller nått. Det har två stora fördelar man gör nått konstruktivt med energin och iom att löpning gör att man tänker bättre pga av högre blodflöde i hjärnan så hittar man oftast en lösning. Men det klart är man i samma rum som personen man bråkar med så funkar ju inte det, är ju lite fegt att smita mitt i en argumentation.



Fast å andra sidan så finns det inte så många människor som kan reta upp mig till den grad att jag blir så arg. Jag kan komma på 2 så här på rak arm alla andra bråk brukar sluta med att jag idiotförklarar personen ifråga och går vidare i livet :P

2009-04-09 @ 10:53:14
Postat av: Jessie

Va rörd jag blir. Har blivit så känslig såhär på äldre dar.. Nej men det stämmer sjukt bra och jag saknar det otroligt mycket! :) Tur att jag är hemma snart :D Då ska vi ses som aldrig förr.



Fredrik: Är jag i riskzonen? Fast det tror jag nog inte. Jag kan kanske ana lite.

2009-04-12 @ 03:11:04
URL: http://karinjessicamaria.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0